Svar: Värkarna var en kosntig känsla som jag inte hade haft innan. Det liksom blev hårt på magen, och det strålade liksom åt sidorna. Fick massera på sidorna för att de skulle avta. Ja, det påstår jag att det var hanterbart men lite skrämmande eftersom jag var själv och int ehade någon att bolla med. Egentligen var det nog bra att jag var ensam för Jonatan hade nog blivit nervös och velat åka in på förlossningen direkt, eftersom jag har mild preclampsi.
Jag vet precis vad du menar! Jag totalt hatar att vara ensam, trots det så har jag hund och två katter. :P men det är inte samma sak som med en människa även om jag pratar med djuren. ;) det är skönt att bra hemma och sova så läge man vill men när man är ensam så spelar det ingen roll för det är som du säger med att man har svårt att komma på något att göra när man är ensam trots att det finns saker att göra. Jag bor ju i hus och skulle behöva odla massa grejer men som sagt min motivation försvinner nästan helt när jag är ensam. :(
Spännande med förvärkar förresten. ;) då vet man ju att det är på rätt väg iaf. ^^ gjorde de ont eller kände du att de var hanterbart? Det skulle vara jättekul att läsa en förlossnigsberättelse av dig sen om du känner för att skiva en. :)
